Polarexpedition?

Starten strax efter Kåppasliften

Klar sikt mot Torne Träsk

Fint men KALLT

Två glada snöskovandrare

Maja och Gustav kollar positionen

Äntligen ser vi målet...

Skotrar på väg neråt

Låktatjåkko 1228 m

Maja och Gustav

Vi är glada att komma fram

På väg in i stugvärmen

Mysigt att komma in lite

Beställer mat...

Varm soppa

Sliten flagga

Ett gäng skidor...

Tror det är en nödhytta

På väg hem

Vi skulle mötas 8.30 men p.g.a. olika saker blev det framskjutet till 9.30 och jag gick tidigare till Kåppasliften. Jag hade fått låna turskidor av Anna och hon stod i Kåppasliften idag. Pratade lite med henne sen blev jag rastlös när klockan var nästan 10 så jag åkte upp. Jag tyckte liften var jätteläskig men jag är ju inte så van att åka lift. Den är 1675 meter lång med en fallhöjd på 407 meter. Jag höll krampaktigt i liften och hade bara mina tunnaste vantar på. Kändes som att jag aldrig kom fram och när jag var uppe frös jag så om händerna så jag tog på mej dunvantarna direkt. Sen kom smärtan...ni vet den där som kommer när man får tillbaks värmen i händerna. Sen ringde Maja och sa att de skulle åka upp. Hon hade med 3 kompisar från Abisko. Vi kom i allafall snabbt upp på höjd. Sen följde vi kryssleden till Låkta. Det kändes om en riktig polarexpedition. Det var kargt och blåsigt. Underlaget var mera is än snö häruppe om man säger så. Jag var tvungen att täcka hela ansiktet så kallt var det och på med glasögonen. Det tog cirka 3,5 h innan vi kom fram. Det var underbart att komma in på fjällstationen och beställa en varm soppa med bröd och sen den klassiska våfflan. Jag tog en med västerbottenost och hjortronsylt. Eftersom vi startade rätt sent var vi tvungna att ge oss av vid 15.30 för att hinna ner innan skymning. Vi var nere strax innan klockan 18. Helt färdig...